in my head

Good bye, adjö, auf weiderzehn, bye bye

2006-06-21T10:15:00.000+02:00

Nu är det dags. Känslogeggan är slutvältrad i och jag ägnar min bloggtid numera helt och hållet åt bokbloggen. Ni är mer än välkomna att förflytta era ögon dit och följa den. Och lämna gärna kommentarer där!

Tack för den här resan och på återseende!
/Nino

Moi

2006-06-18T22:10:00.000+02:00

Ja, här kommer bilden. The one and only. På mig. Håll till godo.

Summertime!

2006-06-16T13:52:00.000+02:00

Janis Joplin spelar i radion, radion som spelas i det tomma skolbiblioteket, skolbiblioteket som har en bibliotekarie, en bibliotekarie som går på sommarlov om tio minuter, om tio minuter påbörjas hennes 8 veckor långa och betalda sommarlov, ett sommarlov som ska gå i lugnet, kärlekens och rekreationens tecken. Ingen drama. Hon kan sträcka sig till ungen-kissar-i-sängen-drama. Inget mer. No more drama. Nu är det filbunke som gäller. På alla plan. Känslo-visa-kortet är klippt, ångesthyllan är riven och nu är det lugn, sol och kärlek.

10 minuter.

Bokbloggen är uppdaterad. Den är så rolig att skriva i. Tyvärr har jag inte lyckats fullfölja LillaBellas förfrågan om deckare. Jag tänker fortfarande. Återkommer om det.

9 minuter kvar. Jag ska nog kolla mina fina bokhyllor igen.

ladda upp bild

2006-06-16T09:18:00.000+02:00

berätta för mig hur man gör. jag vill ladda upp en bild. men jag förstår inte hur.

för övrigt; tack ljungberg, det var på tiden. Snart återkommer jag till bloggen, arbetar idag med - sen 8 veckors sommarlov.

Phyrrus seger

2006-06-12T10:21:00.000+02:00

Ibland, bara ibland vet man redan innan man utför en handling hur konsekvensen kommer att bli. Ofta - så låter man handlingen påverkas av den insikten. I en del fall, som exempelvis när hjärnan är full med skit, så låter man inte den insikten vara med i handlandet. Och då får man betala för det efteråt. Just nu betalar jag. Med känslo-visa-kortet, för vet ni, goda vänner ska nog enbart, enbart vara just, goda vänner.

Bokbloggen är född!

2006-06-09T12:40:00.000+02:00

Yes, det var väl egentligen bara en fråga om tid innan jag drog igång min egen bokblogg. Så; väntan är över för här finns den nu. Läs och njut mina vänner! Klicka här för att komma till bokbloggen.

So long!

Librarian for life!

2006-06-07T10:26:00.000+02:00

Igår trodde jag att Grey´s anatomy skulle få mig att tjuta lite (har varit lite efterlängtat) men nej nej. Tydligen har jag slutat med det. Och när jag la mig av ren självbevarelsedrift igår (för att inte deppa ihop helt) så tänkte jag att det här är inget bra sätt att avsluta terminen på. MEN! Som alla rutinerade självplågare någon gång faktiskt inser, sömn är det bästa pillret mot light-angst och imorse när jag vaknade (av att beautiful U hostade mig rakt i ansiktet ("mamma måste käääkas lite") så insåg jag; damn it, det är ju så jävla bra! Okej, så, prövande veckor, jaja, men så är det ju ibland. Okej så, jag har en tendens kan vi kalla det att överanalysera vissa händelser och känsloförlopp, men jaja, så är det ju ibland (ofta?) och sanningen är ju den att världen snurrar ju ändå, kärleken segrar (johooo) och faktiskt, faktiskt är det så att jag har snart snart snart semester från mitt absolut bästa (jo!) jobb. Jag älskar mitt jobb, det får mig att le, det får mig att stimuleras och det får mig att utvecklas. Damn it, Librarian for life!

ps. U kräktes inte, hon försökte bara hosta lite mycket, men i sedvanlig ordning stack hon ner huvudet i toastolen för så gör man när man ska kääkas. Så ni vet, no sickness här inte.

"du är dum"

2006-06-06T14:03:00.000+02:00

Ja, såklart så efterföljdes kärleken av lite trots "du är dum" och en styck mamma försöker pedagogiskt säga "jag är snäll". Trots alltså, varför? Eller som the padre säger i filmen Djävulens advokat - "free will, it´s a bitch".

Jaja, senare vandras det till Astrid Lindgrens värld för att se favoritfigurerna live och Astrid Lindgrens värld får åtnjuta the family i nästan hela sin tappning (en styck fred-och konfliktare eftersökes dock, hon fattas oss) plus en hel del löst folk. Det ska bli trevligt. Men jag är redan mör. Troligtvis är det så att jag i slutändan gillar vår lite eremitiska tillvaro. Och dessa två veckor har verkligen varit..prövande.

"du är snäll"

2006-06-04T20:41:00.000+02:00

"Du är snäll, mamma jag tycker du är snäll" - och mitt hjärta är helat, från allt ont, all fasa, allt vad som helst. Det här mina vänner, det är kärlek. Med stort K.

efter stormen kommer lugnet

2006-06-03T22:53:00.000+02:00

Ja, det har dragit lite storm här, men nu börjar lugnet komma. Häromdagen gjorde jag en hemsk lista i min dagbok, en lista på äkta och oäkta. Den äkta listan var längre än jag trodde, men den påminde mig om en sak också. Jag bör vårda de äkta mer än vad jag bör ge de oäkta min tid. Faktiskt. Ibland har jag tendenser till att bara ge bort min tid, fast jag inte har så mycket av den varan.

Har läst ut Hur kär få man bli av Katarina von Bredow, hon är hur bra som helst. Väldigt bra bok. Ungdomslitteratur är den bästa. Innan dess läste jag snygg skriven av Joyce Carol Oates, väldigt bra den med. Nu väger jag mellan Brokeback mountin - novellen, en Katherine Paterson-bok eller Våld - en historia om kärlek skriven av Oates igen. Jag tror det blir Brokeback först och sen Oates. Det är nog rätt genre just nu.

Okej; jag ger mig, jag hade fel; man hinner inte allt

2006-05-31T09:55:00.000+02:00

Jag förstår inte vad som har hänt, jag som alltid har hävdat att bara man planerar sin tid så hinner man med det man vill. Men nej; det är inte så jämt. Jag hinner inte med allt jag vill på en dag. Och mitt sociala liv, nej det finns inte tid för det heller. Hur blev det så?

Kanske har det med helgen att göra; den var inte så pulsrefilled, den vägde mellan pulseating och exhausting. Men, nu är den ju historia och jag behövde säkert en sådan helg också, mitt i allt refillande. Fördelen med helgen var att när jag kom hem så kändes det verkligen som att jag kom hem. Och självklart hade jag trevligt sällskap omkring mig, inte att förglömma. Kanske har det med det faktum att snart, väldigt snart påbörjas mitt betalda sommarlov, om 2½ vecka påbörjas mitt 8 veckor-med-bibehållen-lön sommarlov. Det är första gången i hela mitt liv jag får betalt för att ha sommarlov. Visst betalar jag för det hela året, genom lite mindre lön, men fan, det ses framemot ska ni veta! Kanske har det med faktum att till sommaren skall nattblöjan avvänjas med, vällingen slutas med och dagsovet bli ett minne blott. Så ledighet är det inte snack om, men ändå. Eller så är det bara så att just nu, räcker inte min tid till. Jag vill mer än jag hinner.

Vad görs då? Jo, då tar man kidden, sätter henne i the lovley car och åker till Jysk för att inhandla lite smått och gott till appartamenton. Och sedan åker man hem och gör om appartamenton - i ett steg att göra den mer hemtrevlig och inbodd (tackar fröken L för inspirationen) - och inser att man har råd med investeringen och att det är ju så här det ska vara. Man ska vara nöjd över sakerna man äger, inte skämmas och hela tiden tänka jaja, det får funka just nu för jag har inget bättre alternativ som jag har gjort eftersom jag har ärvt bohag efter bohag. Först nu har jag råd att pö om pö faktiskt inköpa mitt eget bohag, efter min egen smak. Sötma.

Hurt

2006-05-26T22:20:00.000+02:00

Så här är det:
Johnny Cashs version av "Hurt" äter Nine Inch Nails version till frukost. Om ni undrar. Insuper kärlek i goda vänners lag. Så vackert. Och lyssnar på Hurt.

Om en pojke

2006-05-26T19:20:00.000+02:00

Damn, så fin. Nick Hornby är så jävla bra. High Fidelity är en sån bok som jag läser efter en dalsänka och varje gång, efter att jag läst boken, lägger sig livet i ett horisontalt läge, behagfullt.

Hursom; about a boy (och nu har bokens intryck inte blivit besudlat med Hugh-blä-Grant) är en så fin, genomtänkt historia om Marcus, detta underbart fina barn. Och hans psykotiska mamma och tomma Will. Men så fina trådar som sammanlänkas, så vacker framställning av en person som inte passar in. Framställningen, det är den som får mig att tåras i ögonen. Framställningen är skriven med kärlek, beundrande kärlek. Så vackert.

sleeping beauty and gansta kids

2006-05-26T09:45:00.000+02:00

På soffan ligger det en vacker varelse, så trött. Så skör. Så fin. Datorn surrar, jag läser om er, sörjer saknaden av några, gläds av att läsa om andra. I bakgrunden hör jag det här blir bra...sen tystnad. Tystnad är sällan bra när det kommer till gansta kids. Letandet efter kidden påbörjas. I badrummet finnes hon. Med en nagelsax där håret ligger mellan de två knivarna. Mamma, det blir bra, måste klippa mig lite. Saxen återerövras. Luggen lite klippt. Barnet helt, mamman lugn.

kid med huvudet på skaft

2006-05-22T17:08:00.000+02:00

En vanlig måndag, en styck moder ska hämta sitt älskade barn från dagis. Modern traskar in på dagis, tar på barnet och ut vandrar de från barnpassningen. Till cykeln. Mamman sätter barnet på cykeln, spänner fast barnet och är precis på väg att ta de krafttag som behövs för att föra tvåhjulingen framåt. Kidden frågar "Mamma, hjälmen då?", varpå den ömma modern tittar bakåt och noterar, till sin fasa att kidden sitter ohjälmad på cykeln. Avstigning förbereds och moder och dotter tar sig in till dagiset igen. Hjälmen är med.
Kidden sätts på cykelbarnstolen, fötterna spänns fast, modern tar krafttagen, cyklar några ynka meter till kidden än en gång "Mamma, bältet är?", modern ser sig bakåt och noterar, till ännu större fasa att kidden är obältad. Bältet spänns fast. Och hem åker en styck moder och ett helt barn. Oskadda och blätade. Ibland är det dumt att glömma glasögon när man jobbar framför datorn hela dagen. Och inte blir det bättre av vetskapen att morgondagen börjar vid 04:30. Sömn. Ja tack.

verket from hell!

2006-05-22T10:55:00.000+02:00

Okej, och kan vi nu enas om att sverige inte är ett fördomsfritt och öppet land? Läs och tjut. Det här fanimej skandal.

inte bli för bekväm

2006-05-22T10:09:00.000+02:00

Händer det er någon gång? Att när man väl tror att en vän till en är så nära som man känner, så tar det en vändning och personen ifråga slänger ur sig något idiotiskt som får en att tänka jag ska inte tro att det är helt sant. Det är som att vännen signalerar tro inte att du äger mig, bli inte för bekväm, för då drar jag, jag vill ha dig på halster. Men jag jobbar inte så. Jag arbetar med distans och tror någon att de kan hålla mig på halster, då känner de mig inte alls. Jag tänker inte bli för bekväm.

real life

2006-05-20T10:21:00.000+02:00

coverd up in makeup/../real life....

Har snart varit vaken i fem timmar och börjar nu, över denna rykande koppen snabbkaffe fundera över dagens lunch. Kanske får det bli pastasallad. Vi har alla ingredienser. Storhandling igår. Som, i sedvanlig ordning avlöstes med regelrätt ekonomisk ångest. Som alltid. Jag har blivit en urusel konsument. Ingen bra konsument får ångest efter att ha inhandlat föda. Eller välbehövda kläder. Eller en fin och billig väska. En bra konsument tackar och tar emot och behöver inte ens motivera sina köp inför sig själv. Jag är en urusel konsument.

Morgonglädjen. Jag sitter på toalettlocket, borstar tänderna. Ett stort leende springer emot mig, klättrar upp på toalettlocket och slänger sig på min rygg. "mamma, jag är klätterapa nu, gå nu mamma". Jag vänder mig om. Leendet är det största jag sett på länge. Och det mest äkta jag upplevt på ännu längre. För att inte säga det mest hjärtvärmande på ännu längst. Kärlek.

Klätterapa fortsätter. Soffsängen blir en klättervägg. Ett två teee fyyyyra fem sessk duuuu, in och ut, gör du mamma, aaaaj, mamma ja sloog mig, oj dammsuga nu, oj den ramlade du måste vara kvar här hööööör du de hom hom hom honm då, mamma pärla nu?

I heart Ronnie Sandahl

2006-05-18T21:02:00.000+02:00

Ronnie, jag skriver det här till dig nu. Den här krönikan slängde sig i mellangärdet på mig, slungades ut igen och satte sig som ett litet plåster hos mig. God damn va bra den är. Och mitt i prick. Bara så du vet; du är riktigt, riktigt bra.

Vänligen
Nino

Living in a shoe-box

2006-05-18T20:31:00.000+02:00

Storstadskiden talar, insikten har slagit vid och vet ni, den sved men; jag börjar trivas i den lilla skokartongshålan. Faktiskt, det känns konstigt att skriva det, ännu mer konstigt att säga det, men det är rätt soft. Men det är lätt för mig att ta mig ut i sverige och än så länge har jag inte funnit något ställe som är bättre och jag är inget stort fan av att flytta. Man skulle kunna drista sig till att säga att jag är rätt trött på att flytta.

Jag har till och med insett att jag börjat gå från status: överleva till status: leva. Det är riktigt trevligt.

hes goes cool

2006-05-16T22:14:00.000+02:00

Jag har fått en galopperande heshet. Det vill säga, till och från är jag hes. Snygghes. Ni vet; coolhes. Och ärligt talat, det har satt sig in my mind. Jag är jävligt soft nu alltså. And I like it. Även mot trots är jag soft. Very good.

Men det är inte detta jag ska skriva om, faktiskt. Jag har en ogenerad hyllning till min finaste vän M. The one M. Som, enligt en del vänner äger mig för vi är så tätt sammankopplade (kan det vara väldigt god vänskap måntro?). Finaste M gör det så fint för mig, finaste M får mig verkligen att inte känna mig ensamstående, finaste M gillar mitt barn på ett sätt som gör mig varm. Finaste M är verkligen per definition, finaste M. Finaste M visar mig att man kan hjälpa varandra, bry sig om varandra utan att vara släkt, utan att ha känt varandra så himla länge, utan att ha delat blod med varandra. Finaste M ger mig hopp om vänskapen. Finaste M.

Jag ljög föressten, det pirrade lite vid klappkysskram. Inte snuskpirr, men lite intressantpirr. Men, som jag skrev, med min heshet har en coolhet kommit och det är inget som tar stor plats. Men jag tycker man kan vara ärlig. Lite pirrade det. Det finns hopp för mig.

kall som en fisk

2006-05-15T12:33:00.000+02:00

För det första, jag älskar mitt jobb. Det är så jävla kul! Och det blir bara roligare för varje dag. Ärligt talat, jag älskar det.

För det andra, min lilla fina gamla bil kanske har internal problems. Jag har hört ryktas om topplockspackningsproblem. Något som kostar kanske mer än själva bilen att laga. Vilket tar oss till ett existentiellt problem, skall detta överhuvudtaget bekostas?

För det tredje, jag är kall som en fisk när det kommer till vissa issues, eller för all del, vissa aktiviteter. Varför? Ska jag börja söka i det psykoanalytiska sinnet för att kunna förklara detta för mig själv? Varför kan inte lite läpp mot läpp, kram, klapp, kyss osv få mig att pirra längre? Jag är kall som en fisk. Jävla skit, i så fall, tänker jag vara en snygg fisk. (ja, det blev lite kramklappkyss i helgen, något som jag hade hoppats på skulle tina upp mig lite, men icke - någon som har psykoanalytiska tips?).

Nu; verksamhetsberättelse eller kanske lite bokplastning, hmm tuff match.

Damn it, Jolene!

2006-05-13T17:19:00.000+02:00

Please don´t take him even do you can! Förstår ni storheten med denna fantastiska sång, som allas vår Dolly sjunger för mig. Jolene, I´m beggin of you please don´t take my man. Det är så jävla vackert.
Min playlist just nu är, Jolene, Hurt - Johnny Cash och Weeping Song - Nick Cave. Och nej, jag är inte deppig, men de är så jävla fina de låtarna.

Så är man i the old hometown och njuter av vädret, vännerna som jag faktiskt har här och magkänslan.
The son go down to the water and se their fathers weeping there/ this is the weeping son/but I won´t be weeping long.

Magkänslan, den är så fin och solen är så varm. Ibland kan sorgliga sånger får en på det bästa humör.

Belinda Olsson rockar!

2006-05-10T09:31:00.000+02:00

Damn it, woman, du är helt klockren! Läs, folk, läs! Hon printar ut något jag trodde var en unik åsikt hos mig själv, Sluta rädda trasiga män! Tänk först och främst på ditt eget välmående, du blir inte lyckligare av att ha en trasig snubbe, du kan inte bli lycklig av en relation om du inte själv mår bra (ja new age, so sue me). Och har du kids, god damn it, då handlar det inte om dig själv längre, sätt deras välmående främst främst främst.

lyxproblem

2006-05-09T20:35:00.000+02:00

haha, jag har drabbats av ett knasigt lyxproblem. Var ska jag befinna mig i helgen? Ska jag befinna mig hemma och gå ut med en vän på lördagen, eller ska jag åka till former-hometown och grilla i goda vänners lag på lördagen? Jag kan inte bestämma mig.
I den här frågan skulle jag gärna ta emot lite råd. Kanske får ringa mitt orakel ikväll.

Idag har jag unnat mig lite stuffies: ett par coola hardcorejeans, ett par linneshorts - bruna och en jättefin fejkskinnväska. Ah, just det, jag hittade dem på barnavdelningen, pojksektionen. Storlek 164. Jag är inte så jävla stor, men det blir billigt och bra. Och det är lite roligare stil. Har aldrig riktigt varit bekväm i girliekläder. Det tog mig ett dygn att motivera för mig själv varför jag skulle inhandlat något till mig själv. Ehm, förutom det faktum att mina byxor håller på att gå isär och att det mesta jag äger (förutom några enstaka plagg) är arvegods från mina yngre systrar (som sagt, jag är äldst, men därmed inte störst). Hursom; nu påbörjas operation köpa in lite nytt. När behovet uppstår. Efter ett dygns övertalning.
Peace.